Behandla andra som du själv vill bli behandlad!

Behandla andra som du själv vill bli behandlad!

Jag skulle nu vilja sprida lite kärlek till mänskligheten ikväll när jag sitter och skriver detta inlägg. Jag har sett väldigt mycket i mina dagar angående hur människor beter sig mot varandra i ett förhållande eller i en vänskapsrelation. Jag har också egna erfarenheter av det och vet precis vad jag pratar om.

Jag vet hur det känns när man gör människor som man älskar besviken, när man sårar personer och ser hur mycket dom egentligen lider över det man gör. Hur man alltid säger exakt vad man tycker och tänker utan att tänka sig för , ens ord kan faktiskt såra en människa så oerhört mycket. Människor idag måste börja ta mera hänsyn till varandra, börja lyssna mera på varandra och försöka förstå istället för att bara döma.

Dessutom tror jag att alla människor kan förändra sig om man vill, det finns en andra chans för alla människor om man verkligen bestämmer sig för att ta tag i saker och ting. EN person som verkligen vill bli älskad och lärt sig att älska sig själv för det är otroligt viktig om man ska kunna älska en annan människa.

Som rubriken säger , man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Vill jag att en annan person ska lyssna på mig, ta hänsyn till mig och mina behov. Om jag vill att en människa inte ska avbryta mig när jag pratar eller om jag vill att folk ska visa mig respekt och ge mig kärlek samt acceptera mig som den jag är. Om jag vill att någon ska vara ärlig och trogen samt lojal mot mig ska jag också visa samma sak tillbaka vilket jag inte har gjort och skäms verkligen över det nu. För jag vill bli behandlad med respekt och bra, det vill säga att jag kommer att visa den sidan till andra. Vill jag att folk ska kunna lita på mig, måste jag våga lita på dom. Vill jag att en person ska lita på mig måste jag visa att personen kan lita på mig också.

Kommer nu att fortsätta sprida kärlek omkring mig genom mina inlägg och alltid vara ärlig och mjuk som person. Jag är så trött på allt hat !

Atta leva med hälsoångest

Atta leva med hälsoångest

Nu känner jag att det är dags att skriva om ett ämne som för mig är väldigt viktigt. Jag anser att det inte alltid är viktig att skriva om nyheter som händer i världen eller i Örebro, faktumet är att det är viktigare att prata om saker som pågår i oss människor som ingen vill prata om eller skriva om heller.

Många människor lider faktiskt av sjukdomar som inte syns utanpå och enligt vissa så syns det inte finns det inte. Hur kan ni på riktigt tänka så ? hur kan ni ens ha dom tankarna i huvudet? Det är många människor idag som lider av psykiska sjukdomar som stress, ångest , hälsoångest eller liknande. Människor som lever med svårigheter som inte alltid syns utåt.

Många människor vågar inte skriva öppet om sina sjukdomar eller ens vågar identifiera sig med dom för man är att bli betraktad som knäpp eller konstig då folk idag håller sig undan en om man berättar att man har ångest eller stress, trots att det är otroligt vanligt idag. Jag vet det själv eftersom jag har egna erfarenheter av det. Vet hur det känns när man grips av panik och andra bara stirrar på en som ett fån eller att man inte vågar berätta för en arbetsplats att man lider av ångest då man är rädd för att bli avskedad direkt. Man lider av rädslan att bli ensam eller tråkig trots att man kämpar med den dagligen då ångesten inte alltid är över en utan bara under vissa tillfällen där man upplever panik eller rädsla, oro.

Min panik är förväntans ångest, det vill säga att jag är rädd för att få ångest vilket gör att jag får ångest. Jag kan gå i en vanlig affär och känner pressen att jag inte ska få en ångestattack för att jag skäms över mig själv i den situationen då jag känner mig så fruktansvärt svag i denna situationen. Min största rädsla att känna mig svag inför andra människor.

Dessutom så lider jag av hälsoångest ,det vill säga att jag ständigt är orolig över min hälsa , vad jag äter och hur mycket jag äter, min vikt , min hälsa generellt och känner jag en symtom jag inte känt förut är jag den första som tyvärr googlar upp symtomen. Jag vet att detta är en ångest jag egentligen inte borde ha då jag alltid mått oförskämt bra och aldrig haft några tidigare problem med min hälsa varken när jag varit hos skolsystern eller hos själva läkarbesöken. Dom har aldrig hittat något fel på mig eller påpekat min hälsa eller min vikt för den delen, jag tror allt detta kom i samma veva som jag förlorade människor i min närhet av sjukdomar. Plus att när jag fick min första riktiga ångestattack kändes det verkligen som jag höll på att dö trots att det egentligen bara var i mitt huvud. Jag har ju tänkt att gå och prata med någon så jag får hjälp med detta men det är så svårt att få tag på psykologer i dagens läge. Jag skämdes förut för att jag hade ångest och ville helst inte prata om det men när jag fick det bekräftat på psykakuten så har jag mera vågat öppna. Jag älskar att umgås med människor, människor som stärker mig och vill se mig glad och lycklig då det betyder så mycket för. Människor som ger mig komplimanger och ser mig som en hel människa oavsett vad jag lider av. Det är inget fel på mig bara för att jag lider av hälsoångest , jag är inte konstig .. jag är bara en människa som har känslor precis som alla andra !

Vad är egentligen en blogg

Vad är egentligen en blogg

Jag började lite att fundera när jag startade min blogg här på Örebro Tribune; Vad är egentligen en blogg är för någonting?

Om jag och andra uppfattar det på samma sätt som jag, men jag tänkte att jag skulle skriva nu vad en blogg är för mig.

Jag skriver en blogg privat, ibland skriver jag om mina tankar och åsikter och ibland skriver jag om vad jag gör på dagarna. Jag har insett att en blogg är något folk vill läsa, men en chans för mig att skriva vad jag egentligen vill och kanske nå ut till andra människor om mina tankar och åsikt.

Jag skulle inte säga för mig att en blogg är nyheter, det är mera en intressant läsning för läsarna som följer bloggen. Det kan vara saker som människor själva kan relatera till eller saker som andra människor kan lära sig någonting av och kanske undvika att hamna i samma situation själv. Dessutom så hoppas jag att min blogg ska vara något folk vill läsa om och jag tänker inte längre vara rädd för att yttra min åsikt då jag inte kränker någon eller nått sånt.

Jag har läst privatjuridik det vill säga att jag har full koll på alla regler i detta samhälle och regler och lagar i hela Sverige.

Jag fortsätter plugga nu lite privat då jag tycker det annars är fruktansvärt jobbigt att minnas exakt allt ,det vill säga att jag är medveten angående vad jag får säga till människor och vad jag inte får säga till människor.

Jag vet vad jag får skriva om och vad jag inte får uttrycka mig, det är därför jag kan skriva ganska fritt i min blogg. Om ni gillar det så fortsätt läs mina inlägg här och följa gärna min privata blogg också, då det skulle betyda oerhört mycket för mig.

Träning är bra för hälsan

Träning är bra för hälsan

Så länge jag kan minnas har jag lagt ner all makt jag kan i att röra på mig och träna. Jag har promenerat, jag har spelat både fotboll, innebandy, volleyboll, sprungit och jag har dessutom friidrottat.

För många är träning en chans för folk att gå ner då dom kanske inte är nöjda med sig själv, men för mig är träningen en hobby och en livsstil. Jag tränar endast för att jag tycker det är kul och för att jag vill hålla upp min grundfysik och inte för att bli mera fit eller bli snyggare.

Jag tränar för att dämpa min ångest då det ger mig endorfiner och dessutom är det ett sätt för mig att kunna göra det jag älskar utan att dömas för det.

Träningen är ett sätt för mig att visa vem jag egentligen är då det är det enda jag kan säga att jag är duktig på, allt som har med sport och göra är meningen med livet för mig.

Jag har aldrig sett fest som ett nöje eller att ändra om sitt utseende för att andra ska tycka om mig, för mig har sporten varit min värld, den får mig att utvecklas och må bra. Den får mig att prata om saker jag faktiskt är duktig på och den får mig att göra det jag älskar.

Fotboll och innebandy samt volleyboll har alltid varit en stor del i mitt liv och alla människor därute som inte förstår känslan hur det är att få tag på en boll eller känna glädjen inom mig på sommaren när jag vill åka och spela beachvolley istället för att gå ut och sätta på en uteservering och trycka i mig en massa alkohol.

Många förstår inte min kärlek till sport, jag har döljt mitt sportintresse dom senaste året då jag varit rädd för att den killen jag har inte skulle acceptera att jag är så fascinerad av att aktivera mig och kolla på sport då jag känner att folk inte ser mig som en tjej. Folk ser mig då som en pojkflicka då en tjej idag näst intill bara ska se snygg ut och tänka på hur hon ser ut för att få respekteras och kalla sig själv för kvinna/tjej.

Jag känner att det ska kvitta om jag älskar sport och älskar att röra på mig då det är ett sätt för mig att utvecklas som människa och det är den enda platsen som jag faktiskt kan vara mig själv.

När jag är på stan eller om jag är på en bar så börjar jag med att backa för att jag känner att detta inte riktigt är min hemma arena och jag känner att jag har fått offra mina intressen just för att folk ska acceptera det. Jag vill inte det längre, jag vill vara ute och aktivera mig då det är det min kropp är van vid, jag vill kunna se på sport utan att räknas som en pojkflicka, jag vill kunna utöva sporter på sommaren utan att räknas som en pojkflicka, jag vill kunna få vara mig själv utan att räknas som jag skulle vara mindre värd bara för det.

Jag vet vem jag är och jag hoppas verkligen att jag kan få vara den personen utan att något ska behöva påverka mig mera. Jag vill kunna spela fifa eller sånt på tv-spel utan att betraktas som jag vore mindre värd. Det är ju inte så att jag nästintill svälter mig själv bara för att jag tränar eller äter super duper nyttigt. Det enda jag gör är att äta vanligt och trots det så blir min kropp bara starkare och starkare och jag mår bra.

Det är bara när jag valt fel aktiviteter som mitt hjärta egentligen säger nej till som jag skadas inombords eller när jag gör saker som jag som människa egentligen aldrig skulle göra.

Jag vill bara accepteras för att jag älskar sport, jag älskar att svettas när jag gör saker och jag känner mig inte mindre kvinnlig för det. Jag erkänner bara att alla kvinnor inte har samma mål i livet och alla kvinnor har inte som livsstil att se bättre och bättre ut tills man till slut blir hjärndöd.

Det jag menar är inte att bara för att man sportar behöver man vara helt ointresserad av kläder eller smink, jag kan nämligen klä mig ordentligt och fint trots att jag helst känner mig mest bekväm i mina träningskläder för det är där jag känner mig hemma. Men jag klär mig annars väldigt blandat och jag är även intresserad av bilar men det ser inte alltid folk för att jag inte blandar alkohol med bilar eller för att jag inte super mig full på varje bilutställning.

Jag känner att jag inte längre behöver anpassa mig till vad andra tycker att jag ska göra eller inte längre. Då jag älskar det jag gör och jag känner att jag aldrig mera tänker försvara det jag gör utan bara leva efter det, jag behöver inte längre ändra mig för jag duger exakt som jag är.

Mitt ex förstörde mig totalt

Nu kommer jag få höra direkt att ”häng inte ut honom!” Nej det ska jag absolut inte göra.

Jag har bestämt mig för att förklara hur det känns att bli nertryckt av någon som påstod sig skulle älska.

Jag minns inte riktigt hur länge jag och mitt ex var tillsammans då vi hoppade väldigt mycket fram och tillbaka då jag började inse att han oftare och oftare började ljuga mig rakt upp i ansiktet.

Han fick mig att tro att han var världens bästa kille och att jag skulle vara lyckligt lottad som hade honom. I början var det ganska bra tills jag insåg att han försökte ändra på mig genom att ge mig små och små pikar som jag först inte riktigt visste vad dom betydde eller om jag skulle ta det seriöst eller inte.

Han fick mig att tvivla på mina egna kunskaper så istället började jag ifrågasätta mig själv hela tiden, jag frågade mina föräldrar och mina dåvarande vänner och alla andra sa precis exakt samma sak som jag. Trots det litade jag på mitt ex, han var expert på att prata och manipulera använde han sig av otroligt mycket.

Han berättade för mig hur mycket han älskade mig och att han aldrig skulle kunna klara sig utan mig och om vi gjorde slut skulle han ta självmord osv. Jag var livrädd att det faktiskt var sant, han skrämde mig och påstod att han hade sina kontakter som han påstod alltid visste vad jag gjorde och inte gjorde.

När jag väl bestämde mig för att göra slut blev mitt liv till ett rent helvete, han gav mig så dåligt samvete att jag inte kunna ta bort kontakten med honom hur mycket jag än ville och hur mycket jag än hatade honom så fick han mig ändå att fortsätta skriva med han och fortsätta tjafsa med en person som ändå bara lägger saker och ting på mig.

Han fick folk att tro att allting var mitt fel i alla lägen och att det alltid var jag som var det svarta fåret trots att jag egentligen bara ville vara ifred.

Jag är fortfarande rädd för att möta honom än idag , trots att jag inte berättar det för människor då dom aldrig skulle förstå ändå för att dom aldrig har känt av känslan att bli dominerad av en människa.

Att bli psykisk misshandlad och faktiskt misshandlad fysiskt och något form av sexuellt övergrepp då jag faktiskt sov. Han fick mig att gå med på mycket sexuella saker som jag egentligen inte ville och använde sig gärna av någon form av utpressning för att få sin fucking vilja igenom.

Nu i efterhand är jag rädd, jag är rädd att varje ny människa jag träffar ska behandla mig likadant. Att varenda person jag träffar ska få mig att känna samma jävla smärta som han faktiskt gjorde, jag är rädd och jag kommer nog alltid att vara det.

Jag har ingen jävla självkänsla kvar eller självförtroende, jag trodde aldrig att jag skulle våga skriva om detta och jag är så beredd att få ta hat, men allt jag sagt stämmer faktiskt och jag kommer att stå för varenda liten sak jag skrivit i detta inlägg.

Jag tänker aldrig mera låta en enda människa få behandla mig sådär igen, så fort jag kan hjälpa andra att försöka backa undan ifrån människor som inte vill en väl så kommer jag att göra det.

Jag är ett levande bevis på att man kan ta sig ur det med hjälp av familjen och vänner. Jag bestämde mig för att killen inte var bra för mig och jag vågade knappt träffa någon ny då jag var rädd för att mitt ex skulle vara där och sabba.

Jag kommer aldrig mera sitta ner och vara tyst, kommer aldrig sitta ner och vara tyst när det är andra gången någon utsätter en för något sexuellt som man absolut inte vill.

Kommer aldrig någonsin att låta någon ta beslut åt mig eller att någons jävla mening kommer att på peka mig en enda gång till.

Kommer aldrig att låta någon få mig att känna mig helt värdelös och aldrig våga tro igen att någon inte älskar mig då mitt ex sade flera gånger rakt ut till mig att det inte kommer att finnas någon som älskar mig lika mycket som honom, eller att någon kommer att vilja mig väl eller att någon kommer att stanna hos mig då dom kommer inse att jag inte är värd dom då jag är så fruktansvärt värdelös.

Han fick mig att inse att utan honom kunde jag inte bli frisk eller så kunde jag inte klara mig för han var den enda som älskade mig och som faktiskt förstod sig på mig!

Han var den enda enligt han som faktiskt kunde orka med mig.

Han fick mig att tro att allting var farligt, han fick mig att gå på den idiotiska iden att man kunde glömma att andas trots att jag vet att det sker automatiskt.

Kommer aldrig låta någon få mig att göra saker som jag vet skadar mig själv och andra, han fick mig att göra saker som jag insåg var sinnessjuka och trots det så gjorde jag varenda liten sak för att få han nöjd.

Min före detta vän påstod saker om honom men jag litade aldrig på henne förrän i efterhand, jag kände mig dum och backade, när hon berättade för mig om saker han hade gjort mot henne kände jag först igen mig så jävla grovt.

Han hade behandlat mig likadant som henne, han tog makten när han insåg att jag var godtrogen och att jag litade på han mer än någonting annat.

Hans ord sitter fortfarande kvar idag, än idag har jag svårt att lita på människor när dom säger att dom verkligen vill mig väl.

Jag har svårt att bli lämnad ensam då jag är så rädd att hans ord ska ta över mitt huvud. Jag är så rädd att hans meningar ska göra mig galen på riktigt eller att han ska få mig att må ännu sämre, ibland kan jag inte bara känna mig älskad av någon annan än min egen familj och det känns för jävligt på riktigt.

Det var det jag ville dela med mig av så länge för jag klarar inte av att förklara mera just för tillfället.